Innan partybussen hämtar mig
En Sannas ToastTM i stor variant är bland det sista jag gör innan avfärd mot emmaboda!
Nu blir det emmaboda!
Så ni får klara er med resten av ledningen resten av veckan..
Jag spanar på Andreas
I vetskap om att Andreas alltid går upp vid gryningen för att springa så var jag tvungen att vara förberedd att gå upp tidigt. Men jag blev trots den tidiga timmen ändå lite sen, men hann ändå se Andreas ta sin dagliga proteinshake och skål med jord till frukost.
Efter att ha slukat i sig sin skål med jord så bar det av igen. Han tog på sig en ryggsäck och drog och sprang i väg. Detta tyckte jag var märkligt så jag följde efter i min tystgående Segway. Jag ville inte att han skulle känna igen mig, så jag klädde ut mig och såg ungeför ut så här:
Andreas sprang och sprang och hamnade till slut på ego. Vi visste alla att han tränar på helex, men att han smygtränar på ego är en nyhet. Ett scoop som jag hade kunnat sälja dyrt till dagstidningarnas skvallerdelar.
Väl nere på ego så gick han direkt till gymmet och bänkpressen. Han lastade på massor med vikter tills det inte fick plats några fler på stången, stretchade axlarna lite gran och..
..körde!
Jag förstod inte hur kan kunde, det var så overkligt att se med blotta ögat. Det var mot naturens alla lagar, men han klarade det. Inte bara klarade det, utan han körde på många lyft. Klockan var ungefär sju när vi kom till gymmet och så där körde han på till tolv! Som tur är för er så filmade jag ett bänkpress sett. Jag lägger upp den videon så fort jag kan. Men just nu hinner jag inte, måste iväg för att köpa gummistövlar, för nu är det festival för min del resten av veckan.
Emmabodafestivalen. Hä bli grymt! //Ledningen
Efter att ha slukat i sig sin skål med jord så bar det av igen. Han tog på sig en ryggsäck och drog och sprang i väg. Detta tyckte jag var märkligt så jag följde efter i min tystgående Segway. Jag ville inte att han skulle känna igen mig, så jag klädde ut mig och såg ungeför ut så här:
Andreas sprang och sprang och hamnade till slut på ego. Vi visste alla att han tränar på helex, men att han smygtränar på ego är en nyhet. Ett scoop som jag hade kunnat sälja dyrt till dagstidningarnas skvallerdelar.
Väl nere på ego så gick han direkt till gymmet och bänkpressen. Han lastade på massor med vikter tills det inte fick plats några fler på stången, stretchade axlarna lite gran och..
..körde!
Jag förstod inte hur kan kunde, det var så overkligt att se med blotta ögat. Det var mot naturens alla lagar, men han klarade det. Inte bara klarade det, utan han körde på många lyft. Klockan var ungefär sju när vi kom till gymmet och så där körde han på till tolv! Som tur är för er så filmade jag ett bänkpress sett. Jag lägger upp den videon så fort jag kan. Men just nu hinner jag inte, måste iväg för att köpa gummistövlar, för nu är det festival för min del resten av veckan.
Emmabodafestivalen. Hä bli grymt! //Ledningen
Imorgon händer det!
Andreas säger att det är ''Dags för en uppgradering och nystart'' av hans blogg. Spänande tycker vi. Speciellt nu när det inte alls händer mycket kring Andreas. Det är alldeles tyst kring honom. Lite för tyst? Vad har han på gång egentligen? När jag tänker efter blir jag lite orolig.
Nä. Nu, i skrivande stund, bestämer jag mig för att följa Andreas, imorgon. Jag tar med mig kameran så ni också får se vad som händer.
Det blir spännande imorgon, så håll er uppdaterade! //Ledningen
Nä. Nu, i skrivande stund, bestämer jag mig för att följa Andreas, imorgon. Jag tar med mig kameran så ni också får se vad som händer.
Det blir spännande imorgon, så håll er uppdaterade! //Ledningen
Rekrytering
Varje sekund får vi massvis med brev från beundrare och läsare. Kärleksförklaringar till Andreas samt Charles, kritikbrev, stalkerbrev osv, osv..
Men det som på senare tid ökat lavinartat är arbetsansökningar. Något som iof är smickrande, men till ingen nytta.
Vårat datasystem plockar bort alla brev av den typen.
All rekrytering sker från ledningen, rekryteringsföretag, via Charles som presenterar förslag och ett beslut fattas. Eventuellt provanställning.
// Ledningen
Men det som på senare tid ökat lavinartat är arbetsansökningar. Något som iof är smickrande, men till ingen nytta.
Vårat datasystem plockar bort alla brev av den typen.
All rekrytering sker från ledningen, rekryteringsföretag, via Charles som presenterar förslag och ett beslut fattas. Eventuellt provanställning.
// Ledningen
Utforskar
Bilden är tagen inne på Hedbergskas stora trapp. I ramen satt det tidigare en karta över klassrummerna på skolan. Men jag tyckte att det passade bättre med ett reklamblad från ''Tollerups Danska Delikatesser'' där. Så, så fick det bli. Mobilbloggar
Testar att mobilblogga för första gången. Ligger dock hemma och skulle lika gärna ta lap-topen men det här känns mycket coolare..
Äsch, ville egentligen bara veta hur det går till. Nu vet jag. Undra om man kan lägga in bilder också? Det vore ju överlägset.
//Ledningen
Har ni tänkt på en sak?
Det är klart ni har. Konstigt annars. Men har ni tänkt på samma sak som jag? När jag går in på Andreas blogg och skrollar ner lite så ser jag på höger sida ''Länkar''. Det står:
Länkar
Emma
Jennie
Ledningen
Varför har Andreas placerat Emmas och Jennies blogg ovanför våran? Oförsvarbart. Två meningslösa och värdelösa bloggar i alla sammanhang. Varför har Andreas gjort så? Andreas, varför har du gjort så?
//Ledningen
PS. Marcs blogg är också värdelös. DS.
Länkar
Emma
Jennie
Ledningen
Varför har Andreas placerat Emmas och Jennies blogg ovanför våran? Oförsvarbart. Två meningslösa och värdelösa bloggar i alla sammanhang. Varför har Andreas gjort så? Andreas, varför har du gjort så?
//Ledningen
PS. Marcs blogg är också värdelös. DS.
Turkarna, va fan är det med dem?
Helt okända och konstiga turkar fortsätter att vänförfråga mig på facebook. Det här är alltså turkar som bor i Turkiet och som aldrig träffat mig. Nu senast när jag gick in på facebook såg jag att jag hade två nya vänförfrågningar, ''sweet'' tänkte jag. Och sen efter att jag tänkt sweet så tänkte jag på Dimitri som allt som oftas kallas för ''Sweetness''. Men sen så såg jag att det var två turktjejer, Naz Güngör och Hazal Çalım. Dem här har jag alltså aldrig träffat och kommer förmodligen aldrig göra de heller. Men sen såg jag att jag hade en gemensam vän med dessa. Irem Bayrak, ännu en okänd turk.
Jag ligger nu här och undrar ''Vad vill dessa människor mig?''
Daniel har en mer bisarr historia gällande turkar som addat honom på msn. Har vi tur så delar han historian med oss.
//Ledningen
PS Ante har ju också en väldigt bisarr historia om extrema kroppsbyggare om addar honom på msn och facebook. Har vi extremt jävla tur så kanske han tar upp den med oss! DS
Jag ligger nu här och undrar ''Vad vill dessa människor mig?''
Daniel har en mer bisarr historia gällande turkar som addat honom på msn. Har vi tur så delar han historian med oss.
//Ledningen
PS Ante har ju också en väldigt bisarr historia om extrema kroppsbyggare om addar honom på msn och facebook. Har vi extremt jävla tur så kanske han tar upp den med oss! DS
SKANDALBILD!
Kommer ni ihåg hur jag sa att Andreas var perfekt? Att han var felfri och att det var omöjligt att hitta något sliskigt om honom? För att citera mig själv ''Men vad i helvete. Han är felfri. Det finns inget sliskigt där. Vem försöker vi lura? Vem fan går på det här? Ett skämt, det är vad det är. '' Måste nu erkänna att jag hade fel där. Idag gjorde han ett jävla snedsteg. Hittade honom på stranden, solandes naken med benen i kors. Som synd var så hann Andreas skyla sin penis innan jag slängde mig framför honom med mobilkameran.
Lite generad bliv han, i alla fall.
//Ledningen
Jonatan Persson Ekedahl
Vi vet alla genom statistiska undersökningar vilken/ vilket kön, snittålder, stjärntecken osv våra läsare har. Men vart är det personliga? Alla individer som varje dag trånar efter ett nytt inlägg är 1 av 17 miljoner.
Men en individ, som vi uppmärksammat ett par gånger, en individ som verkligen bryr sig, en individ som följt bloggen sendan dag 1 och varit bloggen trogen.
Jag vill ännu en gång uppmärksamma denne man av heder, Jonatan Persson Ekedahl.
Han har själv beskrivit känslan detaljerat när han under tidigare gånger av ära dykt upp på bloggen.
Det känns såklart bra att få tillfredsställa en läsare genom en sådan enkel gest.
Men denne man kommer tillslut att ledsna på att se sitt namn på bloggen, om vi varje gång skall uppmärksamma hans eviga flit. Så vi i ledningen beslutade oss för att kontakta denna legendariske läsare och visa honom "en dag på jobbet"
Jonatan anlände tidigt imorse till huvudkontoret och har tillbringat dagen med en av våra assistenter. Han har varit med om, som han själv beskrev det " En dag som gjort mig fullständig". Men vad vore besöket om han inte själv med egen fantasi och precision på tangentbordet fick skriva ett avslut på detta inlägg!
-Varsågod Jonatan.
Ja detta är en stor ära, men jag är en man med få ord, och väljer därför bara att hylla ledningen i sitt arbete att göra Andreas till en bättre människa, Tack!
//Jonatan
Att beskåda Jonatans första framträdande genom konstruktivkritiks databas var något jag aldrig kommer glömma, de första stapplande, tvekande fingrarna som knappt förmådde pressa ner tangenterna, till att med entusiasm, glädje och ro avsluta sitt verk. Vi vill tacka dig, Jonatan Persson Ekedahl.
//Ledningen
Dagens nyhet
Dagens nyhet var ju absolut att Andreas skaffar sig en ny telefon som han kan blogga från! Jag förväntar mig så mycket av honom just nu. Varige dag ska han droppa ner små inlägg med roliga kommentarer som kommer förgylla allas vardag! Blir så glad av den tanken. Jag blir lika glad som jag blev orolig då Andreas dunkade på Orongoträningen, så att korgen gav vika och rasade ner på hans fot vars ben bröts på två ställen per ben. Att fotleden sedan också vreds två varv gjorde mig inte lugnare. Men nu är jag lika glad som jag var orolig, då.
Blev också väldigt smickrad av det Andreas skrev på bloggen. Ett av mitt livs ögonblick när jag såg det. Men, det är klart man blir sugen på att fortsätta ändå, nu när alla håller på så här. Framför allt när Andreas börjar prata gamla minnen. Men det är ingen idé. Skulle bara bli ännu mer less på Lars-Ove som vägrar ge en, en ärlig chans. Jag menar, hur ärlig chans får man om man ändast får komma in sista två minutrarna, när ens lag ligger under med typ 15 i en avgörande match i Göteborg? Dessutom får han som spelar så uselt på samma position som jag spelar på, spela hela matchen. Det är inte första gången, men fan värsta. Det var det som knäckte mig. Det var han som knäckte mig.
//Ledningen
Blev också väldigt smickrad av det Andreas skrev på bloggen. Ett av mitt livs ögonblick när jag såg det. Men, det är klart man blir sugen på att fortsätta ändå, nu när alla håller på så här. Framför allt när Andreas börjar prata gamla minnen. Men det är ingen idé. Skulle bara bli ännu mer less på Lars-Ove som vägrar ge en, en ärlig chans. Jag menar, hur ärlig chans får man om man ändast får komma in sista två minutrarna, när ens lag ligger under med typ 15 i en avgörande match i Göteborg? Dessutom får han som spelar så uselt på samma position som jag spelar på, spela hela matchen. Det är inte första gången, men fan värsta. Det var det som knäckte mig. Det var han som knäckte mig.
//Ledningen
Visst sov jag, men inte sådär bra.
Fick ett par timmars sömn igår. Trots allt. Dock var sömnen långt ifrån denna klass som Andreas visar upp, här.
Outhärdligt dåligt inlägg jag skrev igår, föresten. Riktigt jobbigt att ta sig igenom. Men jag var helt slut i huvudet, och behövde, som sagt skriva av mig.
Men det hjälpte, faktiskt! //Ledningen
Är bloggen tillbaka nu?
Till er som sagt den frasen högt för er själva kan jag bara klargöra. Ja. Bloggen är tilbaka nu.
Vi försöker i alla fall. //Ledningen
Sömnsvårigheter
Kanske är det denna ''bloggkris'' som gör det, jag vet inte. Kan i alla fall inte sova.
Försökte verkligen sova hela natten igår. Blev dock inget mer än så. Låg och försökte sova ända tills klockan ringde klockan 07.00 för då var det spikat för träning. Efter träningen, klockan tio halv elva någon gång, så kännde jag att det vore dumt om jag nu, även trots jag var trött, gick och sov min förlorade nattsömn. Då hade jag ju vaknat klockan 21 - 22 någon gång, vilket inte skulle ge den ultimata dygnsryttmen.
Så jag bestämmde mig för att hålla mig vaken till runt nio. Nu när klockan äntligen är runt nio så kan jag inte sova, trots att jag varit gristrött under hela dagen. VAFAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?
Jag kännde mig riktigt ofokuserad hela dagen och man kan inte tänka klart utan sömn känner jag. Det var jobbigt att köra bil idag, det borde fan vara förbjudet att köra när man är så trött. Men hur skulle det gå till? Vore ju idiotiskt att testa en på hur trött man är.
Nu börjar klockan närma sig tre, kan fortfarande inte sova. Vidrigt. Jag har fan varit uppe i... ja, jättemånga timmar. Inte vet jag hur många. Kan ju inte tänka klart utan sömn.
Känner verkligen att jag är sämre på att tänka. Jag är dum i huvudet nu.
Aja, det var inte meningen att det här skulle bli någon terapistund för mina sömnsvårigheter. Men vafan, det är sjukt, ju. Kan ju inte vara bra det här. Men jag ber om ursäkt för ett väldigt värdelöst inlägg, men nu har jag fått skriva av mig lite i alla fall, så förhoppningsvis så ska jag kunna få lite sömn nu.
By the way så ser det ut såhär när en ''ledningsman'' skapar inlägg. Här är man kreativ. Känner mig dock som en lodis då jag inte städat rummet på ungefär ett halvår. Kläder över allt, det är värre än vad det ser ut på bilden. Och gamla öl-burkar på sängbordet, ser ni dom?
Vem fan har så? Vilken ungkarlslya. Burkarna är från nått förkrök i helgen, i alla fall. Självklart har jag inte städat upp det,
för så cool är jag. Vem fan orkar anstränga sig och ta bort tre öl-burkar? Idioter som orkar. Vilka orkar sova? Juste, idioter.
Är inte det minsta trött så jag drar i
n en till bild på rummet. Så. Här ligger jag nu och myser. Kallar det ''myser'' även fast att det är en riktigt vidrig kännsla att inte kunna sova..
Det blev ju ett långt inlägg det här. Blir så nu att jag fick skriva om mig själv när Andreas inte uppdaterar. Så kan vi ju inte ha det.
Aja, imorgon ska jag jobba. Klockan är ställd på 09.45. Klockan är nu 03.07. Jag har nu varit uppe i två dagar utan sömn.
Sist jag somnade var det söndag. Nu är det onsdag.
Jag strejkar imorgon. //Charles
Försökte verkligen sova hela natten igår. Blev dock inget mer än så. Låg och försökte sova ända tills klockan ringde klockan 07.00 för då var det spikat för träning. Efter träningen, klockan tio halv elva någon gång, så kännde jag att det vore dumt om jag nu, även trots jag var trött, gick och sov min förlorade nattsömn. Då hade jag ju vaknat klockan 21 - 22 någon gång, vilket inte skulle ge den ultimata dygnsryttmen.
Så jag bestämmde mig för att hålla mig vaken till runt nio. Nu när klockan äntligen är runt nio så kan jag inte sova, trots att jag varit gristrött under hela dagen. VAFAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?
Jag kännde mig riktigt ofokuserad hela dagen och man kan inte tänka klart utan sömn känner jag. Det var jobbigt att köra bil idag, det borde fan vara förbjudet att köra när man är så trött. Men hur skulle det gå till? Vore ju idiotiskt att testa en på hur trött man är.
Nu börjar klockan närma sig tre, kan fortfarande inte sova. Vidrigt. Jag har fan varit uppe i... ja, jättemånga timmar. Inte vet jag hur många. Kan ju inte tänka klart utan sömn.
Känner verkligen att jag är sämre på att tänka. Jag är dum i huvudet nu.
Aja, det var inte meningen att det här skulle bli någon terapistund för mina sömnsvårigheter. Men vafan, det är sjukt, ju. Kan ju inte vara bra det här. Men jag ber om ursäkt för ett väldigt värdelöst inlägg, men nu har jag fått skriva av mig lite i alla fall, så förhoppningsvis så ska jag kunna få lite sömn nu.
By the way så ser det ut såhär när en ''ledningsman'' skapar inlägg. Här är man kreativ. Känner mig dock som en lodis då jag inte städat rummet på ungefär ett halvår. Kläder över allt, det är värre än vad det ser ut på bilden. Och gamla öl-burkar på sängbordet, ser ni dom?
Vem fan har så? Vilken ungkarlslya. Burkarna är från nått förkrök i helgen, i alla fall. Självklart har jag inte städat upp det,
för så cool är jag. Vem fan orkar anstränga sig och ta bort tre öl-burkar? Idioter som orkar. Vilka orkar sova? Juste, idioter.
Är inte det minsta trött så jag drar i
n en till bild på rummet. Så. Här ligger jag nu och myser. Kallar det ''myser'' även fast att det är en riktigt vidrig kännsla att inte kunna sova..
Det blev ju ett långt inlägg det här. Blir så nu att jag fick skriva om mig själv när Andreas inte uppdaterar. Så kan vi ju inte ha det.
Aja, imorgon ska jag jobba. Klockan är ställd på 09.45. Klockan är nu 03.07. Jag har nu varit uppe i två dagar utan sömn.
Sist jag somnade var det söndag. Nu är det onsdag.
Jag strejkar imorgon. //Charles
Krismöte
Ledningen kallades sent igår till ett krismöte. Ett krismöte vars syfte var uppenbart. Mötete började trevande och de flesta av oss som ännu inte lyckats hantera "shocken" fann inga ord. Allt eftersom mötet gick, släppte spärrar, folk grät och frågorna var många. Oron var påaglig och inte blev det bättre när vi kunde konstatera att Andreas inte skulle dyka upp..
Pressen, som vi hade hållit på hals tillräckligt länge släpptes slutligen in, men när vår talman klev upp till pressbordet, stängde han av micken och utan att möta havet av reportrar med blicken vände han sig om och försvann.
Vi hade ett möte igår och visst var det kris, men vi kan lätt konstatera att vi fortfarande kommer att befinna oss i ett läge jag skulle vilja kalla kris..
En av frågorna som dök upp flertalet gånger igår var, vad som skulle hända med Andreas blogg!?
Ända sendan Charles la in det senaste inlägget har telefonerna i växeln ringt utan avbrott. Alla samtal har varit bud.
Vissa bud har varit nästintill skamliga, medan vissa har inneburit enorma summor. Buden har varit på en ny konstruktiv sida till Andreas blogg.
Jag vill inte att det ska behöva bli såhär, men visst finns risken att någon snuskigt rik Oljeshejk skapar en ny ledning med entusiasm.. Den entusiasm jag vet Charles en gång hade när han oerfaren och nykläckt upptäckte den underbara världen och livsstilen "BLOGG"...
Pressen, som vi hade hållit på hals tillräckligt länge släpptes slutligen in, men när vår talman klev upp till pressbordet, stängde han av micken och utan att möta havet av reportrar med blicken vände han sig om och försvann.
Vi hade ett möte igår och visst var det kris, men vi kan lätt konstatera att vi fortfarande kommer att befinna oss i ett läge jag skulle vilja kalla kris..
En av frågorna som dök upp flertalet gånger igår var, vad som skulle hända med Andreas blogg!?
Ända sendan Charles la in det senaste inlägget har telefonerna i växeln ringt utan avbrott. Alla samtal har varit bud.
Vissa bud har varit nästintill skamliga, medan vissa har inneburit enorma summor. Buden har varit på en ny konstruktiv sida till Andreas blogg.
Jag vill inte att det ska behöva bli såhär, men visst finns risken att någon snuskigt rik Oljeshejk skapar en ny ledning med entusiasm.. Den entusiasm jag vet Charles en gång hade när han oerfaren och nykläckt upptäckte den underbara världen och livsstilen "BLOGG"...
Allt har ett slut.
Är det dags nu? Ska vi lägga ner skiten?
Det här är inget jag har diskuterat om med mina medbloggare. Men vad spelar det för roll? Skulle jag sluta, skulle allt sluta. Nu när jag tog en paus på tio dagar så är det ingen som klivit fram. Vem bryr sig?
Inte ens Andreas.
Jag bär denna blogg på mina axlar. Det är tungt, det ska jag säga er. Jävligt tungt. Denna ständiga press att alltid hitta något sliskigt om Andreas. Men vad i helvete. Han är felfri. Det finns inget sliskigt där. Vem försöker vi lura? Vem fan går på det här? Ett skämt, det är vad det är.
Är det här slutet? Det känns så.
Det kommer inte funka. Visst kommer det inte?
Jag kommer inte ens kunna fortsätta hålla kontakten med Andreas. Vi kommer glida isär. Rätt vad det är så kommer jag inte ens gå fram till han, hälsa och ta en bild, när jag ser honom på stan. Så brukar det bli.
Så kommer det bli.
Men snälla. Låt det vara anorlunda med Andreas.
Men varför skulle det vara så? Hur ska vi kunna hålla kontakten nu, när jag inte längre kommer byta om med Andreas i omklädningsrummet, fysa med honom i duschen eller imponeras av honom på planen?
För så är det. Jag orkar inte, det kommer inte att gå. Det har aldrig gått. Ingen har någonsin trott på mig. Så till vilken mening fortsätta?
Jag hatar definitiva saker. Men jag går nu public.
Jag lägger av med basket.
Kommer bloggen läggas ner då också, av bara farten?
Att det inte skulle bli något med basketen har jag sedan länge vetat. Men bloggen hade jag fortfarande lite hopp för.
Jag vill inte att det ska sluta så här.
Egentligen så vill jag inte att det ska sluta över huvud taget.
För jag HATAR definitiva saker.
Därför säger jag inget definitivt om vi slutar här.
Det hade varit så bra om alla hade lagt ner hjärta och själ i detta.
Det hade varit så jävla bra.
Men inte ens Andreas är intressant nu.
Jag ger upp.
Allt har ett slut.
För sista gången (?) //Charles, Ledningen
Det här är inget jag har diskuterat om med mina medbloggare. Men vad spelar det för roll? Skulle jag sluta, skulle allt sluta. Nu när jag tog en paus på tio dagar så är det ingen som klivit fram. Vem bryr sig?
Inte ens Andreas.
Jag bär denna blogg på mina axlar. Det är tungt, det ska jag säga er. Jävligt tungt. Denna ständiga press att alltid hitta något sliskigt om Andreas. Men vad i helvete. Han är felfri. Det finns inget sliskigt där. Vem försöker vi lura? Vem fan går på det här? Ett skämt, det är vad det är.
Är det här slutet? Det känns så.
Det kommer inte funka. Visst kommer det inte?
Jag kommer inte ens kunna fortsätta hålla kontakten med Andreas. Vi kommer glida isär. Rätt vad det är så kommer jag inte ens gå fram till han, hälsa och ta en bild, när jag ser honom på stan. Så brukar det bli.
Så kommer det bli.
Men snälla. Låt det vara anorlunda med Andreas.
Men varför skulle det vara så? Hur ska vi kunna hålla kontakten nu, när jag inte längre kommer byta om med Andreas i omklädningsrummet, fysa med honom i duschen eller imponeras av honom på planen?
För så är det. Jag orkar inte, det kommer inte att gå. Det har aldrig gått. Ingen har någonsin trott på mig. Så till vilken mening fortsätta?
Jag hatar definitiva saker. Men jag går nu public.
Jag lägger av med basket.
Kommer bloggen läggas ner då också, av bara farten?
Att det inte skulle bli något med basketen har jag sedan länge vetat. Men bloggen hade jag fortfarande lite hopp för.
Jag vill inte att det ska sluta så här.
Egentligen så vill jag inte att det ska sluta över huvud taget.
För jag HATAR definitiva saker.
Därför säger jag inget definitivt om vi slutar här.
Det hade varit så bra om alla hade lagt ner hjärta och själ i detta.
Det hade varit så jävla bra.
Men inte ens Andreas är intressant nu.
Jag ger upp.
Allt har ett slut.
För sista gången (?) //Charles, Ledningen
