Konstruktiv kritik till Andreas Forslund

Andreas, du sa följande till mig i exakta ord: Jag är en fredsmakare, jag vill skapa lycka i dagens annars olyckliga samhälle. Du sa att det ska jag göra genom att starta en blogg (Genidrag!) , du sa att bloggen ska heta andreasforslund.blogg.se (Genidrag) och du sa att rubriken till bloggens första inlägg ska heta Trög start, med idol slut (Inte lika genialiskt)  Men det du ville med bloggen var att sprida lycka, hur vet jag inte, kanske ville du att folk skulle läsa om ditt perfekta liv och sedan bli lyckliga över att sola i reflektionen av din stjärnglans? Det jag vet är att du har lyckats med det motsatta genom usel uppdatering. Titta bara vad ''En upprörd Matas Kulbokas'' skrev när du skrev 
''sry alla trogna läsare men ni får vänta tills i morgon med en sumering av alla gobitar från min helg''


Postat av: Matas Kulbokas

Vem fan orkar vänta på ett inlägg från din blogg? Trogna läsare, tror du verkligen att du har det? Vem fan tror du att du är?
//En upprörd Matas Kulbokas



Tia Hellebaut skrev:
Postat av: Tia Hellebaut

Dålig stil att inte konsultera med mig innan du tog det här beslutet.

Andreas, Tia Hellebaut är absolut en person man ska konsultera med innan man tar beslut i den stilen. 


I alla fall så skrev Matas såhär drygt en vecka senare:

Postat av: Matas Kulbokas

Dina så kallade ''trogna läsare'' väntar fortfarande på alla ''gobitar'' från din helg om man får använda dina egna ord. Om du inte vill att bloggen ska understiga läsarsiffrorna 8 läsare/år (vilket den har nu) så kanske du ska hålla vad du lovar din jävla sopa.
Vi Kulbokas släktet är ju kända för att vara flitiga bloggläsare, vi har sett mycket bra, mycket dåligt, jävligt mycket dåligt, men det här är fan det sämsta vi någonsin sett. Det blir så jävla dålig stämining då din blogg kommer upp i en konversation, och jag har haft tålamod, räknat till tio varige gång och hållt tillbaka. Men nu får det fan räcka, nu brinner det verkligen för mig, och Andreas jag ska spöa dig din jävla hora! Vänta dig inget annat.
/Matas

Ps Jag skulle nog ha hetat Mats om jag var född i sverige. Ds

Så mitt råd till dig är, blogga oftare! Då slipper du sånna här missnöjen, plus att vi på den här bloggen får mer att skriva om. Det är ju trots allt en blogg, om din blogg. 

//Ledningen 

Genom sitt bloggande har Andreas verkligen blivit en riktig A-kändis, han får inbjudningar till de bästa festerna och galorna och folk vill gärna ha med honom på sina produkter eftersom hans ansikte är mycket säljande. Se bara här vad Barack  Obama skrev i en kommentar till honom.  (Obama kommenterade, som många andra, inlägget ''Hardrock halleluljah........'')

Andreas! I am really disappointed. I was so anxious to here your voice, but no!

The thing was that I was coming out with a brand new Nipple Cream called ''Moise' Nipples'' - They never go dry! and I was hoping that you could be ''the face'' out to the world.

But no you didn't even call or send an email, I am very disappointed at you!

/Barack Hussein Obama

P.S: You might as well cut your damn nipples off if this is the case !

När Andreas bloggar så lämnar inte läsarna bloggen helt oberörd. Han river upp känslor hos folk då han skriver otroligt fängslande, titta bara vad Kent Forslund kommenterade på inlägget ''Mat för en HUNK!!!!

''Likt flickorna söker sig till dig när de har problem kan inte Linus göra''

Bra tankar där, Matas! Det är riktigt, Andreas har svikit oss alla, och på ett sätt tar jag åt mig av det, att det skulle vara mitt fel att han bloggar allt mer sällan.

När Andreas föddes så envisades jag om att han skulle bli en liten, bättre version av mig. Därför fick Andreas en väldigt sträng uppfostran där han tvingades att gymma i mycket tidig ålder. Vi maxade varige gång och körde alltid skiten ur honom, vi töjde på hans leder på ett omänskligt sätt för att han skulle bli rörligare. Han svimmade varige pass men då tvingade vi honom att vakna och lyfta mer. Andreas har nu lärt sig att älska att bli plågad och det är de som gör att han alltid är så överlägsen i gymmet. Vi tvångade han också att alltid äta äckliga saker såsom jord, det gjorde vi för att han skulle lära sig uppskatta det goda i livet. Jag formade han också till att bli en sån som gör saker, jag tvingade han fixa bilen då den inte funkade, klarade han inte av det så slog jag han med en hammare, på det sättet har han lärt sig att aldrig skjuta upp saker och ting.Så nu om disken är odiskad så diskar han den, är läxorna ogjorda så gör han dom, är vikterna olyfta så lyfter han dom. Jag trodde och hoppades att det skulle gälla allt, jag trodde han skulle tänka ''är bloggen oskriven så skriver jag den'' men icke! Jag visste att en sträng uppfostran var det ända som kunde göra han till den bästa han kan bli, visst kännde man sig elak ibland när han grät sig till söms med klipulver på lakanen, men jag visste att det var nödvändigt. Jag har härdat han, han har nu hälhud över hela kroppen, de vill säga lika hård hud som vi har på hälen över hela kroppen. Under hela sin uppväxt så fick han inte sova alls under veckans tre första dagar, vi tvingade han att vara uppe och läsa, skriva och svara på omöjliga frågor som vad meningnen med livet är och liknande. Det är därefter han har fått sitt utmärkta läshuvud och förmågan att reflektera som ingen annan, därför var jag övertygad om att han skulle bli en riktigt bra bloggare, och det är han också. Han har blivit en perfekt människa i alla anseenden, trodde jag. Men när han tog på sig jobbet som kändisbloggare så fölföljde han det inte, jag är obeskrivligt besviken och måste nu leva i skam resten av livet. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, vad har jag gjort för fel under hans uppväxt?!

Andreas, börja blogga. SNÄLLA!!

En sann historia berättad av //Kent Forslund